det där med styrka

Alltså det här med att de jobbiga sakerna som händer i ens liv skall stärka en, tror ni på det?
Så säger ju alla, och jag har tänkt på det och konstaterat i flera år att så inte är fallet för mig, jag har i alla fall inte kommit till den punkten än.
Eller jo, kanske gällande en sak. Men jag menar, det finns så mycket mer som hänt, skall inte det stärka mig också?
För vad är annars meningen med att de sakerna händer? Är det meningen att en ska må dåligt över det resten av livet då? Eller vad är grejen, jag förstår inte?
Är det kanske bara så att jag inte kommit till den punkten, för om så är svaret så känns det bättre. Det känns verkligen som att jag behöver få över mer känslor till positiv-listan och minska på negativ-listan, det är ganska obalanserat nu.
Men med hjälpen jag får kanske jag når den punkten en dag? Hoppas.

idioter finns överallt

denna värld är proppfull av idioter
och att vara med dem bryter ner mig mentalt
jag är så jävla glad att jag kommit längre än ni idioter, för ni kommer ju inte långt med ert tankesätt, så inse fakta snälla
snälla bara acceptera att människor är olika och att det inte finns någon mall för hur man skall vara

tacka vet jag att slipper vara så tragisk som ni

Längtan till dig

jag tänkte såhär när jag åkte tillbaka efter jullovet
jag vet att det förmodligen kommer hända igen, att det är så lite luft kvar att jag tillslut känslokollapsar och måste åka hem
och med hem menar jag till honom
till Åland där tryggheten är

men jag tänkte att det måste ju ändå ta sitt tag, eftersom jag klarade mig rätt långt i 1:an iaf
vilket gör att man blir lite besviken när det bara gått lite över 1 månad (om ens det?)
och jag börjar redan känna när jag går runt i skolan, hur jag tappar andan av längtan till tryggheten
jag vet inte hur jag skall förklara, men det kommer som ett mörkt moln och du känner dig så otroligt obekväm, otrygg och nästan illamående
du vill bara sjunka igenom jorden och stanna där ett tag
och med ett tag menar jag till fredag då jag kommer hem till tryggheten igen

en månad efter lovet och redan känner man såhär, men det är väl bara att kämpa sig igenom de sista månaderna nu

Den rätta för mig

När jag var liten var jag helt säker på att det bara fanns en som var rätt för en, sådär som i alla filmer.

Och skall jag vara ärlig så håller jag fortfarande i det. För jag är en sån som vill ha förklaringar på allt och jag tror för det mesta på ödet. Och varför annars skulle jag ha träffat Jonathan för snart sex år sedan, kärlek vid första ögonkastet och sedan ha kvar känslorna lite undangömt i fyra år tills jag äntligen var redo. Och när jag var redo fanns han fortfarande där, även han med undangömda gamla känslor sedan första ögonkastet. Det låter lite som en dröm men det är på riktigt.

Tänk om jag inte hade gått på detdär kalaset för snart sex år sedan och aldrig träffat honom, då kanske vi aldrig skulle ha setts, och då tror jag verkligen inte att jag skulle vara där jag är idag. Där vi är idag.

För jag har haft sån otrolig tur, för hade jag inte träffat just Jonathan, som är den snällaste killen jag träffat, skulle jag nog aldrig fått ett sådant enormt stöd som jag fått av honom. Skulle nog vara svårt att hitta en kille med sådant tålamod som honom. Jag tror helt ärligt att det finns väldigt få killar som Jonathan, som har ett sådant enormt hjärta. Verkligen imponerande. 

Så därför tror jag, att jag har hittat den rätta för mig och jag tror och hoppas han känner likadant. 

Vi har snart varit tillsammans i två år och jag känner mig i princip fortfarande nykär. Jag hoppas den känslan hänger kvar hela livet. 

Det är underbart att ha hittat sin bästa vän, och jag hittade verkligen vinstlotten.

bara nej

okej vi alla är olika
men jag är en sån som inte tycker om människor, speciellt inte efter detta
så någon annan som var i min situation kanske skulle klara av att se och kanske till och med kunna träffa personen igen
men jag är en sån som inte vill
varför skulle jag vilja träffa någon som förstört min barndom, mitt mående och mitt sätt att vara?
jag hatar när du säger att han och jag en gång hade det trevligt
vet du vad lägga undan tankarna och le betyder?
gav du mig ens något annat val?
så nej, jag märker att ni försöker men jag har sagt det hela tiden och jag säger det igen
jag kommer aldrig förlåta och jag vill aldrig mer ha något med personen att göra
han är död för mig

livet på ett elevhem

alltså att leva i konstant kyla, speciellt när man har köldallergi är ingenting man orkar med i längden. du har fan inte ork att göra något annat än att ligga i sängen under ett x antal filtar och försöka bli lite varm. att då ha det så där man bor 6 dagar i veckan kanske inte är det optimala. men så är det. livet på ett elevhem.

hur det kan kännas att vara en högsensitiv

jag vet att jag är en tönt
men jag kan inte hjälpa det
jag vet inte varför jag reagerar såhär, men jag reagerar starkt
och jag kan faktiskt inte göra något åt det
men det gör så jävla ont så jag kan inte hjälpa att tårarna rinner