Hans andetag

det var så skönt, det är det alltid
att få känna dina djupa andetag i min nacke
att känna din arm runt min midja
att känna din underbara värme

igen

för vad är tryggare än det?

men jag vet också att,
denna natt inte kommer vara trygg
jag vet att jag inte kommer känna dina djupa andetag i min nacke
jag vet att din arm runt min midja kommer saknas

jag vet också att
jag inte heller kan vända mig om och kyssa dig när jag vill
jag kommer frysa för att du inte är här och värmer mig
det kommer ta länge att somna, då jag vet att du ändå inte är där imorgon

Den mörka gropen

Dendär känslan går inte ens att förklara

Det är liksom så fort du åker ifrån honom så försvinner dendär trygghetskänslan

Dendär trygghetskänslan du aldrig haft, förutom med honom 

Så så fort du åker ifrån honom hamnar du ner i gropen

Och känslan du känner är oförklarlig

Men om jag skulle försöka förklara så är det som att åka hemifrån (om det är din trygga plats) och du går vilse

Du känner dig otrygg & obekväm och du vill bara krypa ur din egen kropp

Du vill inte vara vid medvetande förän du är hos honom i hans trygga atmosfär igen

För när du inte är det faller mörkret över dig, och du är mörkrädd

kärlekens mysterium

min älskade

du är ju den jag väntat på

du är ju den jag behöver

du är ju den som får mig att känna mig varm och trygg

du är ju den som får mig att känna överhuvudtaget

min älskade

snälla se mig på det vis jag ser dig på

snälla se hur mycket jag känner för dig

snälla se hur mycket jag kämpar för oss

min älskade

jag önskar du kunde se dig från mina ögon

jag önskar du kunde förstå de känslor jag känner

jag önskar jag kunde beskriva mina känslor i ord

men min älskade

jag skall försöka räcka till

jag skall försöka få dig att se det jag ser när jag tittar på dig

jag skall försöka ge tillbaka den värme och trygghet du ger mig

jag skall försöka göra mig värd dig

för du är värd mer än hela universum

När man är ung

När man är ung

skall man inte behöva oroa sig för något annat än vem man ska leka med på dagis

När man är ung

skall man inte behöva veta vad alkohol, droger, sex och vapen är

När man är ung 

skall man bara veta var tryggheten finns.

När man är ung skall man inte

behöva oroa sig för hur det kommer vara när man kommer hem

När man är ung skall man inte

behöva känna lukten av alkohol, vara bland missbrukare, kolla på någon som har sex eller bli hotad med ett vapen

När man är ung skall man inte

behöva känna att man inte har en enda trygg plats i sitt liv

När man är ung skall man inte

behöva ta ansvar för de som egentligen skulle ta ansvar för dig.

Du är ingen längre

Jag tänker inte förlåta

Jag tänker inte respektera

Jag tänker inte tycka synd om

Jag tänker inte bry mig om

Jag tänker inte låtsas om

dig

Du är oförlåtlig

Du har förstört

Du är död

för mig

Varför

Varför är det så att,

kärleken är det mest fantastiska men också det mest smärtsammaste?

Varför är det så att, 

Vi människor gör så många fel som drabbar andra,

som drabbar andra för hela deras liv, vilket kommer förändra dem, men

Var det meningen?

Var det ödet?

Och isåfall,

varför drabbas vissa mer än andra,

är det faktiskt på grund av våran styrka som sätts på prov?

Eller är det endast ett talesätt?

För isåfall,

varför väljer då vissa att ge upp, att avsluta?

Och,

varför drabbas de goda?

De som vill vara kvar, men deras kropp ger upp mot deras vilja?

Eller, de som vill vara kvar, men en annan människa väljer att avsluta åt dem?

Varför är världen på väg åt fel håll? 

Om det ändå vore så lätt att bryta

Jag har funderat på en sak.

Varför skall man egentligen vara med personer som får en att må dåligt?

Som får en obekväm, nervös och att känna sig nertryckt.

Som får en att hålla andan, trippa på tå och akta sig för vad man säger.

Varför skall man behöva vara med personer som får en att känna så?

Man kanske har en vän som får en att känna sig så, och då känns det ju ganska lätt att bara bryta kontakten med den vännen eftersom med en vän kan man i alla fall hålla lite space.

Men när det handlar om en i familjen? Eller flera?

Det är ju förbannat mycket svårare då.

Så hur gör man då? Om man vill kunna vara hemma, men man vill inte ha något att göra med denna person, som befinner sig i hemmet då & då. 

Det är helt enkelt inte så lätt att bryta kontakten med en enskild person i ett hem, det är liksom alla eller ingen.

Man orkar liksom inte ta emot skiten längre, man har väl bättre saker för sig här i livet än att känna sig värdelös.