Om det ändå vore så lätt att bryta

Jag har funderat på en sak.

Varför skall man egentligen vara med personer som får en att må dåligt?

Som får en obekväm, nervös och att känna sig nertryckt.

Som får en att hålla andan, trippa på tå och akta sig för vad man säger.

Varför skall man behöva vara med personer som får en att känna så?

Man kanske har en vän som får en att känna sig så, och då känns det ju ganska lätt att bara bryta kontakten med den vännen eftersom med en vän kan man i alla fall hålla lite space.

Men när det handlar om en i familjen? Eller flera?

Det är ju förbannat mycket svårare då.

Så hur gör man då? Om man vill kunna vara hemma, men man vill inte ha något att göra med denna person, som befinner sig i hemmet då & då. 

Det är helt enkelt inte så lätt att bryta kontakten med en enskild person i ett hem, det är liksom alla eller ingen.

Man orkar liksom inte ta emot skiten längre, man har väl bättre saker för sig här i livet än att känna sig värdelös.