Presentationen

Så jag tänkte börja med en liten presentation om mig själv.

Jag heter Åsa, jag är 18 år och jag bor på den lilla ön Åland (som tillhör Finland). Där bor jag i ett hus vid havet med min mamma, pappa, bror och pojkvän och såklart de andra sex familjemedlemmarna vilket består av en hund och fem kaniner.
Som ni då kanske förstår tycker jag om djur, mycket. Därför går jag just nu en djurvårdsinriktning i Uppsala, eftersom jag i framtiden vill jobba på en djurklinik. Helst skulle jag också vilja resa utomlands någonstans och jobba med någon sorts djurräddnings arbete i nåt år, till exempel fånga in hundar på gatorna och hjälpa dem.
Annat än djur (där ingår kaninhoppning, ridning & hundvakts-jobb) så tycker jag mest om att vara ut på havet med båten, spela gitarr och sjunga och planera framtiden med min underbara pojkvän.

Vad jag har tänkt skriva om i denna blogg är hur det är att vara en HSP, vilket jag insåg att jag var för bara några månader sedan, men som jag nog varit i princip hela mitt liv.
Det var min kompis Malin som kom med boken "Drunkna inte i dina känslor" av Maggan Hägglund och Doris Dahlin, och sa till mig "Läs denna, jag tror du kommer känna igen dig". Jag läste på baksidan vad den handlade om och sedan letade jag upp några tester på internet för att kolla om man möjligtvis skulle kunna vara en HSP. På alla tester jag gjorde tydde det väldigt starkt på att jag var det. Sedan började jag läsa boken. Skall jag vara ärlig har jag ännu inte kommit igenom den, jag vet inte varför det tar sån tid, det brukar inte ta sånhär lång tid med böcker för mig. Jag tror det är för att det är så mycket som stämmer in, att jag bara blir och tänka över mitt liv efter varje sida i princip. Det är intressant och lite tungt att ta sig igenom den. Men jag är så glad att Malin har lånat ut den till mig.
Så många svar som denna bok givit mig, det är helt sjukt egentligen. Det är så många gånger jag känt mig så oinpassande, så obekväm, så överdrivet känslostormig, så oförberedd på mitt eget humör.
Jag förstår det mycket bättre redan nu, fast jag har massor massor kvar att jobba på.

Det jag känt mest på senaste tiden är att jag vill ha någon att prata med om detta (och inte överbelasta min pojkvän), allt jag känner från dag till dag, mina tankar kring detta.
Så ikväll när jag var ut och gick med ett par hundvakts-hundar jag passar så kom jag på det, jag får ju helt enkelt skriva av mig på en blogg!
Sen om någon läser den eller inte spelar ingen roll, fast visst skulle det vara kul att komma i kontakt med flera som är HSP.

Såja, där har ni lite om mig.